-

att gråta så mycket att det blir svårt att andas i nästan 30 min kan fan inte vara normalt. jag hatar att gråta. jag grät aldrig förut. jag hatar det. svag, är vad jag blivit. "ensam är inte stark", "jag finns här för dig - alltid", "förlåt". fan att jag hela tiden ska försöra, och fan att jag gråter igen.

stannar hemma ikväll. skulle egentligen träffa karro en stund. skulle också egentligen ha varit hos camilla för hon fyller 18 idag. jag orkar inte det. orkar inte vara med någon, kanske stänger av mobilen också.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0